De olika implantattyperna
Silikonimplantat
Har funnits sedan 1963. Flytande silikon (en kroppsfrämmande kiselförening) omsluts av ett mycket tunt hölje av fastare silikon. Det tunna höljets hållbarhet underhålls genom ”smörjning” av små mängder läckande silikongel. Finns i runt utförande.
Cohesiveimplantat (”hallongele”)
Har funnits sedan 1993. Dessa implantat har en mer trögflytande silikonblandning (silikongel)c än vanliga silikonimplantat och silikonhöljet är tjockare. De har tagits fram främst för att minska risken för bindvävskapselbildning (se nedan) och för att hålla bättre. Cohesiveimplantaten finns i tre olika grader av fasthet. Även de mest fasta cohesiveimplantaten med det mest trögflytande silikoninnehållet och det tjockaste höljet släpper igenom (kroppsfrämmande) silikonpartiklar, men betydligt mindre än vanliga silikonimplantat. Finns i runt och i ”droppformat” (anatomiskt) utförande.
Koksaltimplantat
Har funnits sedan 1969. En blandning av sterilt vatten och sterilt koksalt (NaCl) av samma koncentration som omgivande kroppsvätskor (steril, fysiologisk blandning = ”kroppens egen salt-vattenbladning”) omsluts av ett fast silikonhölje. Höljet är tjockare än hos vanliga silikonimplantat men betydligt tunnare än cohesiveimplantaten och släpper ej igenom silikonpartiklar. Finns i runt utförande och i en högprofilvariant med mindre diameter vid basen mot bröstkorgen och med mera projektion framåt.
Kommentarer till de olika implantat-typerna
Bröstform och ”naturlighet”
Vid bröstförstoring blir bysten större, mer utfylld och fastare, men grundformen blir väsentligen densamma. Bröstens infästning mot bröstkorgen, bröstvårtornas höjdläge och eventuell asymmetri i form påverkas ej vid operationen. Storleksasymmetrin kan dock utjämnas.
Runda implantat ger på plats genom tyngdlagens inverkan på implantaten mera ”framåtput” i profil (framåtprojektion) inom bröstens nedre del. Man får alltså inte fula, onaturligt runda bröst med implantat som ter sig runda när man tar i dem.
De droppformade cohesiveimplantaten är sällan nödvändiga att använda vid kosmetisk bröstförstoring. De kan vara till hjälp för att bygga upp bröstet efter bröstcancer samt vid operation av en bröstmissbildning som innebär frånvaro av stora bröstmuskeln och av bröstkörteln. De droppformade cohesiveimplantatens (DCG-implantat) kanter syns sällan vid stillasittande, men ofta vid (arm) rörelser. Om ett DCG-implantat hamnar det minsta snett i sin ficka syns det lätt, särskilt hos magra patienter. DCG-implantat kräver 1-2 cm längre snitt än silikon- och koksaltimplantat. Om snittet vid DCG-inlägg görs för litet kan det hårda implantatet ”gå av” (frakturera) vid inläggandet; ibland utan att kirurgen märker det!
Koksaltimplantaten känns vanligen lite mera i fåran under bröstet än silikonimplantaten. Hos mycket magra patienter känns dessutom koksaltimplantaten även mera ut mot armhålan och bröstbenet. Koksaltimplantat med mera projektion framåt har en mycket begränsad användning. De används endast hos patienter med smal bröstkorg eller med smalbasiga bröst. I mycket sällsynta fall kan hos extremt magra patienter implantaten synas lite grann genom huden, och dessa patienter kan därför ibland tillrådas att lägga in silikonimplantat.
Kapselbildning
Kapselbildning är en onaturligt kraftig ärrbildning runt
implantatet (ett försök av kroppen att kapsla in det kroppsfrämmande materialet). Kapselbildningen är inte farlig för hälsan men är smärtsam, och bröstet känns onaturligt och står rakt ut i alla kroppslägen (t.o.m. i liggande ställning). Tillståndet åtgärdas i narkos med uttagande av implantatet, genomskärande av kapseln och återinsättande av implantatet. Kapselbildning drabbade till för cirka tio år sedan ofta var fjärde, och enligt vissa vetenskapliga rapporter, t.o.m. varannan patient som genomgick kosmetisk bröstförstoring. Med moderna implantat och modern perationsteknik (bl.a mycket noggrann blodstillning med fiberoptiskt ljus som hjälpmedel) har risken för kapselbildning sjunkit betydligt. Enligt olika färska vetenskapliga rapporter kan man räkna med att minst 5-10 % av patienterna drabbas av kapselbildning vid användande av silikonimplantat. Den hittills (2004) enda tillgängliga rapporten avseende cohesiveimplantat anger 10 %. Med koksaltimplantat får högst 1-2 % besvärande bindvävskapslar och det finns vetenskapligt beskrivet så låg risk som under 0,2 % (vi har själva 0,5 %).
Risken för att implantaten går sönder
Alla sorters implantat kan gå sönder, men de behöver inte göra det. Enligt en prisbelönt, vetenskaplig dansk studie från år 2000 hade silikonimplantaten i 62 % av fallen gått sönder inom tio år. Siffror för
cohesiveimplantat föreligger ännu ej då de endast funnits sedan -93, men kollegor har redan rapporterat om trasiga implantat. Koksaltimplantaten har efter tio år gått sönder hos endast 1 % av kvinnorna enligt en veteskaplig studie.
Vad händer när implantaten går sönder?
När silikon- och cohesiveimplantaten går sönder bildas vävnadsretande klumpar runt vilka det bildas en våldsam ärrbildning och skrumpning. Förändringen ger smärtor och måste vid ett narkosingrepp skäras ut och klippas bort. Detta kan vara svårt och även riskabelt, särskilt om silikonet tryckts upp mot blodkärls-nervsträngen i armhålan. Därför skall silikon- och cohesiveimplantat bytas åtminstone vart 12-15:e år. När ett koksaltimplantat går sönder sjunker höljet ihop, den kroppsegna saltblandningen rinner ut i bröstet och kissas ut. Då det ej blir några vävnadsreaktioner behöver ett koksaltimplantat ej bytas med regelbundna intervall utan bara om det skulle gå sönder. Då kan det till och med bytas ut i lokalbedövning (i vart fall om det byts ut inom 2-3 veckor efter att det har gått sönder)! Vad händer när implantaten går sönder? När silikon- och cohesiveimplantaten går sönder bildas vävnadsretande klumpar runt vilka det bildas en våldsam ärrbildning och skrumpning. Förändringen ger smärtor och måste vid ett narkosingrepp skäras ut och klippas bort. Detta kan vara svårt och även riskabelt, särskilt om silikonet tryckts upp mot blodkärls-nervsträngen i armhålan. Därför skall silikon- och cohesiveimplantat bytas åtminstone vart 12-15:e år. När ett koksaltimplantat går sönder sjunker höljet ihop, den kroppsegna saltblandningen rinner ut i bröstet och kissas ut. Då det ej blir några vävnadsreaktioner behöver ett koksaltimplantat ej bytas med regelbundna intervall utan bara om det skulle gå sönder. Då kan det till och med bytas ut i lokalbedövning (i vart fall om det byts ut inom 2-3 veckor efter att det har gått sönder)
Kan implantatmaterialen vara farliga?
Flera stora studier har visat på att det inte finns någon ökad risk för sjukdomar hos personer med silikonimplantat
(långtidsstudier för cohesiveimplantat föreligger ännu ej).
Den största studien från USA, omfattande 87000 kvinnor, visade ingen ökad risk för bröstcancer, annan cancer eller bindvävssjukdom (där ledgångsreumatism är vanligast). Den amerikanska socialstyrelsen (Food and Drug Administration, FDA) anser dock att långtidseffekterna av att bära silikonimplantat inte är tillräckligt fastställda. Därför är det sedan 1992 och i ett nytt beslut fattat i januari 2004 förbjudet att använda annat än koksaltimplantat vid kosmetisk bröstförstoring i USA (märkligt nog är det där tillåtet att använda silikonmaterial vid uppbyggande av bröst efter bröstcancer).
Garantier
Mentor bildades 1969 i USA. Mentor är störst på USA- och Europa marknaderna, och lämnar livstidsgarantier på alla sorters implantat oavsett orsak till att de går sönder. McGhan, också ett USA företag, är tvåa på marknaden i USA och Europa. McGhan lämnar sju års garanti på silikon och koksaltimplantat och tio års garanti på cohesiveimplantat. Den svenska återförsäljaren för McGhan förlänger garantin ”om det behövs efter sju respektive tio år”. Kommentar: Livstidsgaranti från ett företag som funnits i snart trettio år är säkrare än garantin från en återförsäljare som i framtiden kan byta inriktning eller upphöra. Utöver dessa tillverkare finns diverse mer eller mindre ”osäkra” märken vad gäller hållbarhet och garantier.
|